Mellan hopp och förtvivlan

Varför sätter man sig i en sån situation? För att man tror att det ska lösa sig, att det ska bli bättre än vad det var. Vissa dagar känner jag hoppet att det kommer att lösa sig det där med jobb, att det inte är någon idé att oroa sig. Medan jag andra dagar undrar hur jag ska klara av tiden som arbetslös.. Jag vet att det brukar lösa sig men jag vill veta hur, och när. Kan ingen tala om det för mig? Magen som mått rätt bra de senaste månaderna talar direkt om att den inte gillar ovissheten, så även om jag inte tänker på det varje dag så finns det en oro i kroppen. Men när jag tänker efter så har jag eg aldrig varit sysslolös fast jag varit arbetslös på pappret, det finns alltid småjobb att ta under tiden.
Jag får följa rådet från vännen A, att boka upp hösten med diverse aktiviteter som jag ska göra när jag är arbetslös. För enligt honom så dyker det alltid upp jobb som hindrar en från att göra alla de där sakerna man planerat. Jag ska nog ta fram ett block och börja lista mina planer direkt.. Kanske blir det lite mer ordning hemma om jag går hemma ett tag? Man kan ju alltid hoppas..