Midsommar och Kolmården

Vi firade en traditionell svensk midsommar tillsammans med familjen Tidlund och vänner ute på Korsholmen förra helgen. Vädret var precis som i sillreklamen, vi dukade inne för att det regnade och när vi skulle äta så sken solen.. men vi satt kvar inne för att sedan bege oss ut :) Ett tag var vi så många att ingen visste hur många vi var där ute på ön.. men jag tror att vi var runt 20 vuxna och 10 barn. Framåt natten fick vi skjuts med båten över till Gamla Oxelösund och cyklade hemåt. På midsommardagen sov vi till kl 11.15! Det märks att gamlingarna inte är vana att vara ute på kalas, och att sonen var utlånad till farmor och farfar ;)

På söndagen blev det utflykt till Kolmården tillsammans med Lisa, Tobbe och Ida. Det är många, många år sedan jag varit där men jag tror att stället krympt.. Isak tyckte att det var toppen med alla djur och trots att han var supertrött så hade han inte tid att sova på hela dagen. Johan passade på att fota en hel del med sin nya kamera så på hans sida finns det några bilder.

Nu börjar folk på jobbet att förbereda sig på semester men själv jobbar jag på i tre veckor till efter denna. Sen blir det tre veckor ledigt! Det ska bli så skönt :) Hoppas att vädret börjar bjuda på lite sol snart igen för nu är vi trötta på grå dagar och regn.

Många barn blir fler..

Ja nu börjas det om igen när våra barn blivit både 1 och 2 år, det börjar komma fler. Grattis familjen Albing till er lilla kille! Och grattis till er som väntar smått..

Överkörd och tillplattad

Måste bara beklaga mig över att ha en arbetsgivare som totalt kör över sina anställda och fackförbunden. Här har arbetstiderna ändrats och vi har i princip tvingats att skriva på avtalet för det finns inget annat alternativ. Jag som facklig företrädare har kämpat och bråkat och lämnade tillslut över det hela till vårt ombud i Sthlm men nu kom inte heller han ngnvart med det så det blir inget annat avtal än det usla som arbetsgivaren erbjuder *suck* Jag vill ha ett nytt jobb, NU!! Ingen som har ett till mig? Jag känner mig helt överkörd och tillplattad och har ingen lust att jobba längre för varken villkoren eller lönen är ngt att ha här *morr*
Den enda fördelen är att vi har stöd av varandra i gruppen, av de närmsta cheferna och nämnden, men vad gör det när det fortfarande är alldeles för mycket att göra? Snart blir hela livsmedelsgruppen sjukskriven för utbrändhet men det är väl ingen som bryr sig om det.. då slipper ju kommunen en massa besvärliga handläggare och restaurangägarna jublar..

Solsting

Ja det är det lätt att få när solen skiner och man är ute hela dagarna. Men härligt är det! Det blir inte mycket gjort hemma men vad tusan, det är bäst att passa på att njuta av vädret! Dessutom sov Isak till kl 10.20 igår morse så då hann jag städa lite här hemma. Den här veckan som kommer är det dags att plocka fram symaskinen och börja sy dynor, för nu finns allt material hemma :) Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun och pyssla på.. det gör ju inget om det blir snygga dynor ;)
Vi är hur nöjda som helst med lägenhetsbytet, både inomhus och utomhus. Helt fantastiskt att bara gå ut och ha sin lilla trädgård. Isak badar och krokodilen sprutar vatten (se sundis.se) och jag njuter av att kunna gå ut och plocka färsk sallad till maten. Precis vad vi drömde om i vintras!

Tyg och gluten

Nu är tyg till dynor inhandlat. Nu gäller det att jag hittar bra skumgummi så att jag kan börja sy i helgen :) När jag ändå var i tyghandlartagen så passade jag på att köpa tyg för att klä om fåtöljen i Isaks rum och tyg till tavlor i vardagsrummet.. Det blir en pysselhelg med andra ord.

Fick brev från vc häromdagen och proverna som togs vid gastroskopin visade inga tecken på glutenintolerans *puh* Det var skönt att det "bara" är laktos och ibs..

Trotsålder och nattliga funderingar

Vår son har kommit in i värsta tvåårstrotsen nu, han "kan själv" när det gäller det mesta. Åtminstone så tror han det.. Det är alltifrån att bestämma själv om och när han ska göra vissa saker, byta blöja t ex, till att han ska klä på sig själv och öppna dörrar, släcka lampor osv. Får han inte göra det han vill eller om vi råkar göra ngt som han tänkt göra så blir det ett fasligt liv och detta händer hur många gånger som helst på en dag *puh* Att han dessutom bestämt sig för att inte sova middag gör det ju inte lättare, för en trött tvååring är en ännu trotsigare tvååring.. Men det sägs att trotåldrarna är viktiga för utvecklingen så det är bara att bita ihop och försöka hjälpa till så att det inte märks ;)

Isak vaknade kl 2 nu i natt och jag har fortfarande inte kunnat somna om (kl är 3.30) så därför sätter jag mig framför datorn en stund. Det är svårt att somna om när man sovit ca 2,5 tim och först hämtar en ledsen son i hallen, sen går upp och hämtar hans täcke och kuddar och gör välling, man hinner vakna till rätt bra på den stunden. Sen när man lägger sig så har man en liten kille bredvid sig som snurrar som en liten propeller i sängen och då blir det svårt att somna om och då börjar man fundera på allt möjligt.
Först jobbet.. det är hur mycket som helst att göra och det känns som att jag inte hinner ngt alls, jag får inte jobba inom det område som jag vill och är utbildad inom och dessutom glömmer jag saker pga stressen (som jag skrivit om förut). När det är mycket att göra så är det ännu sämre att inte ha eget kontor för när man delar rum så störs man så mycket mer, jag kan t ex inte koppla bort telefonen och stänga dörren för att få jobba ifred. Stänger jag av telefonen så ringer ju ändå kollegans telefon och att stänga om mig går ju bara inte.. *suck* Att jag sen fick förslaget till årets löneförhöjning i torsdags innan jag gick hem gör ju inte att jag känner mig mer motiverad att jobba.. Tur att jag var hemma och vabbade i fredags för då var jag grymt missnöjd. Vi har individuell lönesättning och det måste jag säga att det var, men det är ju inga stora marginaler iof (375-700 kr) men om jag inte förtjänat mer än det jag fick och dessutom ligger lägre i lön än vissa andra så undrar jag varför jag ska jobba ihjäl mig? Varför han en kommunekolog 5000 kr mer i månaden än vad jag har t ex? Kanske för att jag har en tjänst som varken uppskattas av arbetsgivaren eller kommuninvånarna? Dessutom har arbetstiden förändrats till det sämre.. Från och med nu tänker jag inte göra ett dugg mer än jag måste! Tur att det finns bra arbetskamrater iaf, annars skulle jag nog klappa ihop helt och hållet.
När det är mycket på jobbet så är det dessutom svårt att orka med hemma och det är inte alls kul :( Jag orkar ingenting och humöret blir ju därefter så jag är ingen vidare sambo och mamma just nu. När ska jag orka städa och laga mat som jag borde? När ska gräsmattan klippas? När ska jag sy gardiner till Isaks rum och hur tusan ska jag ha tid och ork att sy dynor till utemöblerna?? Att tänka på annat boende (läs hus) eller om vi ska ha fler barn är bara deprimerande, hur ska man ha tid och ork till det? Fast som det känns på jobbet just nu så skulle det inte göra ngt att vara mammaledig ett år.

Sådär ja, nog med klagande just nu.. Ska hämta Anna Wahlgrens "Barnaboken" och se vad det står om tvååringen.. sen är det kanske dags att försöka sova lite för sonen sover ju inte längre än vanligt även om jag varit vaken flera timmar.. Sov gott!